Stingeling har en ny favoritleksak sen ett par månader - kraftiga, tjocka hårsnoddar, helst svarta! De är superkul! Man kan slå till dem med tassen och springa efter och jaga dem, man kan kasta dem högt i luften och fånga dem, man kan hålla i dem med klorna och bita och dra så det gnisslar härligt i gummitrådarna inuti...husse och matte kan vifta runt med dem och då är de superkul att fånga. Dessutom kan man peta in dem under kylskåpet/spisen/mattan och ligga där bredvid och vakta så de inte försöker smita ut utan att man märker det. Till sist blir det ju lite tråkigt, så då klagar man HÖGLJUTT till matte/husse så de kryper på knä och petar fram dem igen. Sen börjar man om. Det är inte riktigt lika spännande med rosa eller blå snoddar, men finns det inga svarta så duger de.

Blicka å andra sidan gillar snören. Långa snören med pyttesmå knutar i ändarna, som ser ut som flugor. Dem kan man jaga i timmar. Och nu ikväll hittade hon en barbiesko på golvet i Lillmattes rum (fast stormatte jämt säger att hon inte får lämna sånt framme). Den var jättekul att jaga efter när man boxat till den, den studsade så bra mot väggar och möbler. Så kul var den, att när matte försökte ta den av henne, så tog hon barbieskon i munnen och smet ut i hallen. När matte kom ut i hallen smet hon nerför trappen och gömde sej med barbieskon - väl matte hittade henne så hade hon släppt skon, men låg och vaktade den noga. Det var på vippen att matte inte lyckats nappa åt sej den innan hon smitit med den igen :) Farligt för små kattmagar!

En annan farlig kattleksak som Blickisen älskar är plastpåsar! Man kan tugga på dem hur mycket som helst! Igår hade matte handlat bröd för att ta med till jobbfika. Medan hon tog av sig skorna satte Blicka igång att börja tugga på en av brödpåsarna - precis i änden, tack och lov, så det var bara att klippa bort den biten - det påverkade inte brödet. Det vore ju pinsamt att bjuda på bröd ur katt-tuggade påsar!

Blicka blir mer och mer kaxig. Härom kvällen hoppade hon upp i fåtöljen där han låg och sov, och tornade upp sig över honom så han antagligen inte vågade protestera. Resultatet blev detta:

Det har badats också. Den gode Sting tycker ju att sandbad i bajslådan är enormt härligt. Resultatet blir en ganska äcklig päls, efter sisådär en månad. Så, han får bada ungefär en gång i månaden nu. Såhär ser han ut då:

En inte alltför glad katt som ändå sitter still och accepterar behandlingen...Sen får han dessutom tåla att bli extragosad med, eftersom pälsen blir så enormt silkesfluffig och mjuk :)

Det fungerar allt bättre här hemma mellan våra pälsänglar. Blicka tuffar på sig mer och mer mot Sting, så numer är det hon som jagar honom ibland. Känns bra. Annars är hon ju en lite nervös tjej, Blicka. Hon är på sin vakt hela tiden, reagerar för minsta ljud utifrån. Sting bara sover, men hennes öron rör sig hela tiden även om hon verkar avslappnad. Gissar att det bara är så det är.

Det här med golvbajsandet hon sysslar med kommer och går. Är lådan inte helt ren längs kanterna (Sting lämnar ju nån liten smutsrand efter sig ibland) så blir det golvbajs. Har det varit lite för rörigt (dvs för mycket liv och rörelse) här så blir det golvbajs. Sover vi för länge på morgonen, så blir det golvbajs...Det finns många saker som utlöser det, men så länge hon ändå verkar må bra så skiter vi i golvbajset    Det går så lätt och bra att ta upp det, och så länge hon gör på golvet i badrummet kan det kvitta. Huvudsaken att hon verkar må bra.

Stingeling verkar tro att han är en vaktkatt numer. Om Lillpyre är förbannad nån gång (vilket händer ofta) så blir Sting orolig, morrar och söker upp det läskiga ljudet av stampande sjuåringsfötter och smällande dörrar. Då måste han bara kolla vad det är...  

Lite ute in snön har det också varit, smågrisarna våra, innan det blev så mycket av den varan. Det var så spännande! Sting tycker att man ska äta det, Blicka tycker mest det är läskigt att gå på...